När jag var ute alldeles nyss infann sig den ultimata höstkänslan. Det var inte alltför kallt men helt mörkt och jag gick lyssnade på Death Cab och var sådär olyckligt kär på ett rätt trivsamt sätt, precis som jag alltid är vid den här tiden på året. Och så tänkte jag, som jag alltid gör, på alla andra höstar när jag gått på precis samma sätt med jeansjacka och halsduk. Det enda som förändras mellan åren är att de byter namn. Och det vet jag.
Nästa höst kommer det att vara någon annan.