Ähhhh. Jag har ju redan släppt honom en gång, så det ska väl inte bli så jävla svårt. Plus att den här gången är jag bara JÄVLIGT FÖRBANNAD. Det är bara synd att stan är för liten för oss båda och honey, this mirror ain't big enough for the two of us (fastän jag inte gillar mcr).
Men nu är det som det är och vi är fast här och vi får göra det bästa av det. Synd bara att vi inte är två som gör det bästa av situationen utan att det hela tiden bara är jag som försöker.

Den här gången är det hans fot som ryker. Inte min.
Och gärna örat, med, som Van Gogh.
Och jag kan tänka mig en del andra saker, när vi ändå håller på.