Totalt meningslöst.

Jag infann mig på sjukhuset idag - tidigt som satan - för att ta röntgenbilder. Inte bra.
De hade först och främst skickat oss till fel ingång, så vi hade parkerat så långt från där vi skulle vara som möjligt. Med tjugo sekunder till godo rusar jag in i väntsalen. Blir relativt snabbt hämtad och placerad i en anordning som närmast kan liknas vid den elektriska stolen. Där utbröt en liten dispyt mellan mig och sköterskan som ville tvinga mig att skruva ur min stav i örat, vilket givetvis inte gick. Hon fick snällt foga sig.
Med bilderna i ett kuvert begav jag mig sedan en trappa ned. Fick sitta ned och vänta och bläddrade lite i en ELLE från årsskiftet. Ungefär mitt i finner jag mig själv öga mot öga med.. Gerard Way! Jag bläddrar vidare, snabbt som attan, men fastnar redan på nästa sida där Chis Carrabba ler snällt mot mig. Det visar sig vara en informativ artikel om emo-trenden. I ELLE. Jag suckar djupt och ögnar snabbt igenom den för uppenbara misstag men finner till min förvåning att den saknar sådana (utöver det uppenbara misstaget att kalla My Chem och deras vänner för emo). Den nämner Rites of Spring, citerar Dashboard-låtar och skrattar åt artikeln i Daily Mail. Över huvud taget förklarar den allt på ett mycket korrekt sett och jag lägger nöjt ifrån mig tidningen.
Men det var också det enda någorlunda positiva hittills idag. När jag får komma in förklarar tandläkaren att han egentligen inte vet någonting och upprepar bara allt jag hört de senaste två åren. Roligt. Klockan 8:30.

Dessutom tror jag att Landstinget behöver jobba lite på sin attityd.