PANG.

Det är roligt när man kan överraska andra men ännu roligare när man överraskar sig själv. Trodde att jag skulle vara helt förstörd över söndagens incident (då jag blev "playad" så att det small om det.. ni ser att det står pang där uppe). Och det var jag. I ungefär en timme. Jag grät och snorade och lyssnade på Thierry Amiel. Sedan insåg jag att han inte var min typ någonstans. Att det aldrig hade funkat ändå. För Guds skull, människan vet knappt vilka Beatles är! Än mindre Serge Gainsbourg eller Darren Hayes. Så egentligen hade jag en jävla tur - tänk att vara tillsammans med någon som är fullständigt likgiltig inför allt som spelar någon roll för en själv.

Dagen inleddes med att jag blev lyft av dans-Gustav. Intressant. Sedan smittade jag Kim med QAF-sjuka. Också intressant. Sedan fikade jag med min kära mor för att slutligen lägga mig i soffan och lyssna på den här underbara låten: