je ne sais plus où aller, tu es partout.

Hann knappt sätta på Je suis malade (den näst sorgligaste låten i världen) innan det började regna. Gud har visst en känsla för estetik.
Givetvis var det även motvind hela vägen hem.
Det är lite så hela den här dagen har känts. Motvind.
Som om jag längtar efter något onåbart.
Tar ett steg framåt och tre bakåt.

Det enda som går min väg idag är kulturhistorian, ironiskt nog.