hösttankar.

I morse cyklade jag till skolan.
Allt var grått, förutom löven.
Jag hade på mig min blommiga kjol.
Jag lyssnade på Death Cab.

Det kändes som om jag gick i första ring igen.
Det var inte helt oangenämnt.
Vilket är helt oförklarligt eftersom det var en allmänt kass höst.


Jag har tänkt mycket på en sak som Rickard predikade om i lördags: man vill alltid ha saker mer när man inte kan få dem. Det är det som är det fina med dem. Om man skulle få vad man önskar, skulle det inte vara lika magiskt längre.
Jag tror att det stämmer.

You'll be loved, you'll be loved
Like you never have known
The memories of me
Will seem more like bad dreams
Just a series of blurs
Like I never occurred
Someday you will be loved