hybris.

Jag älskar uppsatser.
Jag älskar mig själv när jag skriver uppsatser.
Under press är jag underbar.
Då och då kom jag på mig själv med att le åt min egen brillians. Om jag inte varit så bäst hade det nästan varit pinsamt. Men nu hade jag verkligen en anledning till att le!

Efter skolan rusade jag hem för att dela med mig av min brillians så att även min kära mor skulle kunna njuta av den.

Sedan berättade jag det för Ida. Hon tyckte att jag var mer odräglig än någonsin.

Sedan kom det fram en massa tråkigheter. Det är synd, tycker jag, att allt blir så fel hela tiden. Jag står dock för allt jag har sagt (och även det som jag inte har sagt men däremot tänkt) och om jag skulle bli tillfrågad skulle jag säga sanningen.
Jag, till skillnad från andra, är inte en sådan som ljuger om sådana saker.
Tänk om alla andra kunde leva upp till samma moraliska standard.