Trodde på fullt allvar att jag aldrig skulle komma hem från skolan idag. Det var meningen att vi skulle sluta tre och vi kom därifrån kvart i fyra. Mindre roligt, speciellt eftersom vår nya föreläsare föreläser genom att citera läroboken, ord för ord.
För det mesta känns det rätt skönt att vi bara är nio (och oftast är det bara sex som dyker upp) men vid sådana här tillfällen känns det som en pina. Det är tekniskt omöjligt att slumra till lite mellan Rabelais och Cervantes eftersom alla sitter på främsta raden, inte ens en meter från katedern, så man fick nöja sig med att stirra ut i intet och tänka på annat.

Annat.
Snart.