Igår gav jag mig själv lov att sluta en och en halv timme tidigare och tog tåget ner till Lund för att träffa Nicolina och gå på lite lägenhetsvisningar. Såg ut som en yeti innan vi kommit halvvägs till första lägenheten som låg bara några minuter från stationen. Den var jättefin men lite i minsta laget. Lägenhet nummer två var suveränt fin men budgivningen är redan uppe i fantasisummor. Dessutom var det lite krångel att hitta till tvättstugan. Mäklaren (som knappt var äldre än vi) erbjöd oss att se tvättstugan eftersom den var helt nyrenoverad.. men han hittade inte dit! Vi irrade omkring i underjordiska gångar i säkert 10 minuter innan han fick erkänna sitt misslyckande och fråga en av de boende i huset.. Inte cool. Lappen i trappuppgången från vicevärden var inte heller cool. Den bestod av ytterliggare, nämmligen och andra påhittade stavningar. Det fattades bara ett värkligen.

Blöta och trötta i benen gav vi oss hem till Nicolina och delade på en flaska vin och lagade mat. Finfint! Skulle tagit tåget hem 23:22 men det dök inte upp förrän 00:10, vilket var en rätt måttlig försening jämfört med en del andra.. nästan alla på perrongen hade väntat i tre timmar på sina tåg. Surt dock att det inte kunde vara en hel timme försenat för nu snuvades jag på min resegaranti..

Favoriten igår var dock den lätt kulörta gentlemannen som gjorde ett försök på stationen! Jag står, lugnt och fredligt och väntar på mitt tåg som ska komma efter tåget till Helsingborg som just anländer till spåret. Han frågar mig om jag inte ska med det tåget och jag svarar att det inte går längre än till Helsingborg. Han undrar vart jag ska och jag säger Halmstad. "Men det går ju tåg från Helsingborg till Halmstad." "Ja men inte ikväll. Det enda tåget som åker via Halmstad är det som kommer om en kvart." "Men du kan ju sova hos mig!"
Jo. Visst.