nu när jag inte väntar

So long, mister.

Supa-kvällen var otroligt entusiasmerande. Jag blev lite väl dragen och pussade allt och alla. Att pussas är egentligen mycket bättre än att kyssas. Ja, faktiskt. Jag säger inte det för att jag är ensam och bitter, det är verkligen det. Däremot var det desto mindre mysigt att bli ivägtvingad på middag hos föräldrars vänner dagen efter och bakfull och yr i huvudet tvingas leka med småbarn.

Valborg verkar också ha ordnat sig, Iron & Wine och Calexico på lördagen, Vilshärad på söndagen.

Det blev slagsmål om skivan jag halvhjärtat snott ihop för att rädda oss alla (kanske framför allt mig själv) från en kväll med Linda Bengtzing.