pretending

jag inbillar mig själv att jag kommit över det och försöker öppna ögonen och se allt jag gått miste om. Men jag ska inte tänka - inte planera, inte fundera - bara cykla runt i solskenet och vara fri.
men jag vill så mycket; jag vill starta ett fanzine, jag vill vara med i musikdirekt, jag vill skriva klart om Jen.
och jag måste så mycket; måste göra engelska/samhälle/franska/spanska, måste hitta någonstans att dansa, måste glömma dig.

det är ironiskt att när man ska trösta någon annan så häver man ur sig samma klyschor som man själv hatar att höra när man är nere.