"we're ready with the strap-on, honey!"

Förresten, det glömde jag att skriva igår:

Stockholm bjöd även på kändisar.

Kitty Jutbring åkte tåg med oss och såg ut att må ungefär som jag gjorde på Valentine. Nåja, kanske lite bättre än så men hon spelade definitivt i samma liga.
Persbrandt kom svassande ut från ett galleri på Hornsgatan och såg helt iskall ut. Idas hjärta bankade och mitt var inte helt oberört heller.

För övrigt så hatar jag Engelska C. Det förstör mitt liv, nästan lika mycket som Calle och Markus gör. Insåg nyss att vi har en fet jävla uppsatsskrivning imorrn, varpå jag fick brått att samla fakta. Dock har jag läst ut Dead Famous. Vad är det för fel på er, egentligen? Den var ju suverän! Kanske det där med strap-on:en var lite att ta i men för övrigt var den ju super! Dock var det rätt obvious vem mördaren var.
(Ja, jag var tvungen att läsa ut den - något jag kommer att ångra om ett par veckor när den ska vara klar och jag inte kommer ihåg shit.)

Imorrn blir det back to school, alltså.
Men den dagen, den sorgen. Nu ska jag koppla av med min älskade fransos - monsieur Thierry Amiel.