Jag sitter här och tänker, som sig bör en fredagskväll. Begick nyss den där dundertabben som jag alltid skäller på andra för - det vill säga, jag läste igenom gamla msn-konversationer. Det är sällan en bra idé. Visst kommer många fina minnen tillbaka och man ler lite fånigt för sig själv när man minns exakt hur man kände när man läste orden för första gången, då det begav sig men mest av allt lämnas man med en undran om vad det egentligen var som hände. Varför de första orden tycks mycket varmare än de som skrevs den här veckan, trots att deras innebörd är den samma.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här.

Bajs.