Way Out West.

Nu är jag hemma igen. Trött i benen och lerig men glad.

I torsdags drog vi en repa på stan men jag hade inte direkt någon tur. Köpte en födelsedagspresent men det var det, tyvärr. Vi hittade dock en annan sak som var desto bättre - världens mysigaste restaurang! Svarta Oliver, hette den och låg bara något kvarter upp från Avenyn. På väg tillbaka till Fredrik och Elin (Idas bror och hans tjej) råkade vi dock ta lite fel väg och det slutade med att vi gick ungefär en timmes omväg om Sahlgrenska. Dock sken solen och vi hade inte direkt bråttom, så det gjorde oss inte så mycket.
Väl tillbaka på Gibraltargatan hann vi knappt byta om innan vår stillsamma förfest på tu man hand förvandlades till grillkväll med Fredrik, Elin och Olof. Det bästa var när alla satt på golvet och tittade på i princip alla Youtubes versioner av Nessum Dorma. Summan av kardemumman var dock att vi kom därifrån alldeles för sent, så utgången blev en promenad ned till Linnéplatsen och sedan en taxi tillbaka.

Morgonen efter mådde jag mest dåligt. Nästan hela gänget satt och drack varannan Resorb, varannan kaffe. Till slut fick vi slita oss och promenerade ned till Slottskogen. Där blev det Timo, Beirut och en cider. Dagens absoluta höjdpunkt kom vid 18, när Robyn gick på. Hon började lite halvsegt men det lyfte rätt snabbt när hon började kalla in sina gästartister. Hon hade Kleerup på trummor hela tiden och sedan kom, i tur och ordning, Mapei, Lykke Li, Röyksopp och Dr Alban. Hon och Lykke Li kom in med burkaliknande-tyllkreationer på sig och gjorde en cover på I Want To Break Free. Det var grymt bra. Absolut roligast var dock när hon och Dr Alban gjorde No Coke.. Jag stirrade på Kleerup hela tiden men han rörde inte en min, haha.

På kvällen blev det Laakso, Antony & the Johnsons och Arctic Monkeys. Antony var söt men hade valt lite taskiga låtar. När området stängde hade vi egentligen tänkt åka och se Promoe men vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle palla ta oss till klubben, vänta två timmar, se konserten och sen åka hem igen.. Så vi tog bussen hem istället.

Vi vaknade riktigt utvilade igår och inledde med vin till frukost. Det värmde gott i blåsten och vi var riktigt pepp när vi kom till Patrick Wolf, som var nästan lika bra som han var på Arvika. Sedan började det regna, så vi häckade mest i tältet (förutom på Calexico, som för övrigt körde en cover på Love Will Tear Us Apart!!) och såg Olle Ljungström och Florence Valentine (som jag dog lite av.. och inte på ett bra sätt).
Bäst på lördagen var utan tvekan Basement Jaxx. Den konserten rankar lätt som en av de bästa jag varit på. Det var ett rent otroligt ös. Jag dog redan vid Red Alert. Kul också med band som satsar på showen och inte bara på musiken. De bjöd på dans, klädombyten och covers (Sex on Fire och Seven Nation Army). Vid det laget började det även att spricka upp och till sist stod jag bara i tshirt och svettades ihjäl. Det blev inte bättre när vi drog till Asher Roth, heller. Fy fan! Jag dansade som en galning. Han var suverän.
Lily Allen var helt okej men ingen höjdare. Dock kul att hon körde Oh My God. (Hade givetvis varit bättre med Naive men man kan ju inte få allt).
Kvällen avslutades med Teddybears, sedan åkte vi och åt på Burger King på Järntorget.. det hör till när jag och Ida är i Gbg, haha. Vi hade tänkte festa till det lite i lägenheten sen men eftersom vi tog bussen åt fel håll (n00bs!) kom vi inte tillbaka förrän 2:30 och då pallade vi inte riktigt.

Trots lite smärre missöden, regn och trötta fötter var det en helt otroligt lyckad helg som har gått alldeles för snabbt. Jag kan inte beskriva peppen jag kände igår mellan Basement Jaxx och Asher Roth. Jag lämnar er med en 'dagens' istället.