en sensation.

(som Ingrid Bergman och Bogart fastän ingen ser på)

Wednesday, July 26, 2006

I'm ready for the end.

Någon annan som såg Zero Hour igår? Jag fylldes av ett äckel jag aldrig tidigare upplevt, en förfäran och en avsky..nej det räcker inte, ett hat. Jag stirrade som paralyserad på skärmen, hade svårt att förstå att det var verklighet och inte bara tv. (borde det inte vara tvärt om?)
Det var bland det värsta jag sett.
Amerikansk propaganda, sa mamma.
Jag må vara lättpåverkad men efter denna timme fick jagen helt nu förståelse för händelseförloppet som följde denna ödesdigra dag. Jag säger inte att det var, och är, rätt - för det tycker jag inte - jag säger bara att jag förstår.

So the second plane hit at 9:02. Saw it live on a hotel tv, talking on my cell with you. You said this would happen and just like that it did. Wrong about the feeling, wrong about the sound, but right to say we would stand down. An hour went by without a fighter in the sky. You said there's a reason why. Tell me now, I must confess I'm not sick enough to guess.

0 Comments:

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home