Första dagen i skolan var över förväntan. Gick rätt med en gång, vilket inte var helt fel. Vi är sju i gruppen. Jag är yngst. De andra spelade djupa men jag gick inte riktigt på tjatet om -skij hit och -skij dit. Jag behöver lite mer än namedropping för att bli övertygad.
Det var väl ungefär mina iakktagelser.

Sen umgicks jag med min vän. Det kändes förvånansvärt bra. Det ska nog gå, det här med.
Fia undrade om jag verkligen ville umgås med honom och ju mer jag tänker på det så, ja, det vill jag verkligen. Det är.. jag kan inte beskriva det med något annat ord än motiverande. Jag kan inte sätta ord på det, egentligen. Han får mig att vilja ta tag i mitt liv. Det är en härlig känsla.