jag känner mig konstig.

bending the pieces

Häromdagen försökte någon intala mig att kärlek inte finns. När jag stod i kyrkan i lördags var det enda jag tänkte; "hon skulle varit här idag". Allt smälte ihop till en real life version av Kathy With A K's Song.
Ibland känns det som om alla pusselbitar faller på plats och det finns plötsligt en mening med allt. Like they were made for it.

adoring the impossible

Jag älskar att flyga. När jag flyger känns det som om jag åker ifrån mitt liv, alla tankar, frågot och problem. Inget annat spelar någon roll, bara suget i magen. Jag bryr mig inte om lapptäcken eller landmärken - det som är vackrast är precis när man startar, innan man åker upp genom molnen, och man ser hur solen skiner igenom molnen. Man kan ana varje enskild solstråle leta sig ner mot marken.
Men idag blev jag lite nojig då planet skakade till. Jag saknade en full tysk vid min sida att hålla i handen. Tankarna begravdes i en näve digital aska.
Det är deprimerande att inte kunna vara med och sjunga, varken idag eller på måndag. Jag som hade räknat ut allt så bra, ett perfekt scenario hade utformats i mitt huvud. Men det blir aldrig som man har tänkt sig, jag borde ha lärt mig det nu.

I want to be the surgeon that cuts you open and fixes all of life's mistakes. I want to be the house thatyou were raised in, the only place that you feel safe. I want to be a shower in the morning that wakes you up and makes you clean. I know I'm just the weather against your window as you sleep though a winter's dream.

så jävla less på allt just nu. fuck this.