dagens nostalgi!
Nej, nu ska jag fixa mig lite och sedan kommer Nicolina!
Vi ses väl på Alcazar ikväll, allihop?
(som Ingrid Bergman och Bogart fastän ingen ser på)
Jag somnade sittandes, med byxorna halvt neddragna och med väskan fortfarande över axeln.
Det är så jävla absurt. Vi har absolut ingenting att prata om. Ingenting gemensamt. Inga mål, inga värderingar, inga intressen. En låt eller två men det är allt.
Det är konstigt hur saker och ting förändras. "Alla kan vi förändras", skrev Ida till mig igår och det fick mig att stanna upp lite och tänka efter. Det är så mycket som har hänt på kort tid. Allt har blivit så intensivt och känns så mycket - och på samma gång känner jag mig mer distanserad än någonsin.
Idag har jag ätit sushi. Sedan somnade - och vaknade - jag till Gordon Ramsay i Fias fåtölj.
Nu känns allt plötsligt mycket bättre. Jag kan till och med säga att jag är nöjd med situationen - och det känns jävligt gött.
Fick bytt min klänning från Indiska igår men när jag kom hem märkte jag att det var två små hål på framsidan, där larmet suttit. Så jag får väl in dit imorrn igen. Fan också.
..så var det inte som jag trodde. Det där jag trodde jag äntligen hade förstått. Det känns bra. I efterhand känns det lite löjligt att jag blev så svartsjuk men vafan, better safe than sorry.
Sitta och snacka på en uteservering. Jaha ja. Det vet man ju hur det blir med det. Jag bjöd Lisa på shottar och det var underhållande, kan jag säga!
Båstad bjöd på sol, bad, skratt, vin, dans och negerkyssar.
Nu har vi bokstavligt talat stekt i solen sedan klockan 13. Har bränt mig som fan men det ordnar sig.
Om cirkus en halvtimme drar jag till Båstad för att träffa Nicolina!
Pappa hade bestämt att vi skulle ha efterätt för en gångs skull och hade därför köpt hem två olika Ben & Jerry's.
Jag har inte haft så mycket för mig idag så därför har jag suttit och snokat runt på internet.
Nu är jag hemma igen. Jag har duschat och ätit riktig mat men jag är sjukt trött och hostar som en galning.
Nu ska jag sova. Imorrn ska jag upp tidigt och sätta mig på en buss.
Nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor. Jag ska bli rappare! (Skulle sagt poet men det lät lite väl pretentiöst..) Fia och jag skrev en del priceless texter igår vid 02:30-snåret. Beroende på hur elaka vi känner oss kan det hända att ni får läsa valda delar av dem. Vi deklamerade i alla fall dem för Filippa genom köksfönstret.
Sitter här och dricker öl hos Fia och Jenny och Patrik. Mys! Jag gillar den här sortens kvällar. Hade med mig jorgubbar med, så det kan bli riktigt fint!
Nu blir jag faktiskt lite irriterad här. Det är inte så jävla svårt att säga "hej, hur är läget?" och spela trevlig i två sekunder. Det börjar gå mig på nerverna nu. Okej att man har annat i tankarna, okej att saker och ting händer men man kan för i helvete skriva hej.