en sensation.

(som Ingrid Bergman och Bogart fastän ingen ser på)

Sunday, July 30, 2006

you are what you love and not what loves you back.

vet du, det bästa med dig är att du inte kräver att man ska göra sig till.
om du gör det så verkar det i alla fall inte så och det är skönt.

hela vägen hem kokade det i mig, orden bubblade över. jag hade så mycket att skriva men nu när jag sitter här och det borde bara rinna ur mig så är det helt tyst i huvudet.
en sak kan jag säga i alla fall. jag har bestämt mig. vet du vad som fick mig till det? en liten rad som inte har med något att göra överhuvudtaget.
Her younger sister had a blister where I kissed her on her thigh.
det du.

och efter att nästan ha ångrat mig och fått kalla fötter om och om igen så känns det skönt att jag verkligen ska åka. jag vill härifrån.

Thursday, July 27, 2006

vackra människor gör ont.

Wednesday, July 26, 2006

I'm ready for the end.

Någon annan som såg Zero Hour igår? Jag fylldes av ett äckel jag aldrig tidigare upplevt, en förfäran och en avsky..nej det räcker inte, ett hat. Jag stirrade som paralyserad på skärmen, hade svårt att förstå att det var verklighet och inte bara tv. (borde det inte vara tvärt om?)
Det var bland det värsta jag sett.
Amerikansk propaganda, sa mamma.
Jag må vara lättpåverkad men efter denna timme fick jagen helt nu förståelse för händelseförloppet som följde denna ödesdigra dag. Jag säger inte att det var, och är, rätt - för det tycker jag inte - jag säger bara att jag förstår.

So the second plane hit at 9:02. Saw it live on a hotel tv, talking on my cell with you. You said this would happen and just like that it did. Wrong about the feeling, wrong about the sound, but right to say we would stand down. An hour went by without a fighter in the sky. You said there's a reason why. Tell me now, I must confess I'm not sick enough to guess.