freedom is overrated

Spenderade två timmar tyckandes att Brokeback Mountain var en väldigt överskattad film men när jag stod och väntade på skjuts hem var det som om alla tårar jag samlat på mig de senaste dagarna kom på samma gång. Jag vet dock inte om det var filmen som utlöste det, det kan lika gärna ha varit vad som helst. Jag är rädd, för jag tror mig veta vad som händer om jag säger något. Jag kan förstöra allt. Eller göra allt ännu bättre. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Så då borde jag väl vara visast av alla, jag som inser att jag inget vet? She's eating my brains, I swear.

Nazist har jag också blivit kallad idag, det kandiderade jag visst också för bara för att jag sanningenligt erkände att det första jag tänker på när jag sitter i min villa i Tylösand med min man, mina två barn och min hund, inte är frukansvärda övergrepp på barn. Hur det hänger ihop med den nazistiska ideologin, I do not know.
Allt har en naturlig förklaring. Hur ska vi då kunna tro på det ologiska? Hon steg i mina ögon när hon sade det, att Gud inte är logisk utan helt enkelt gudomlig. Kan det vara så lätt? Ja, jag tror faktiskt det.
Det stör mig dock när folk automatiskt antar att Gud är en man, om Gud står ovanför all logik, kan Gud inte stå ovanför kön också?
Hah, nu blir jag superreligös igen. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt. Time will tell, I guess, just like when it comes to everything else.

Du luktar väldigt gott, vet du det? Som.. ja, jag vet inte riktigt.. du luktar som dig och det är väl därför det luktar så gott.
Flum. Flum flum flum.

Jag vill skriva men jag kan inte, sida upp och sida ner med meningslöst babbel. Tur att jag inte tror på ödet då, det hade varit rätt deprimerande att tänka det var väl inte meningen hela tiden. Inte mycket som skulle vara meningen. Nä, jag tror att vi skapar vår egen historia, vårt eget öde, vår egen framtid.
Men hur säger man det? Do you want to help me make history?