dirty is not my homeboy!

Med viss spänning laddade jag idag hem Thierry Amiels nya album. Han har gjort en Darren Hayes - släpper först ett mainstream solo-album för att på skiva nr 2 visa en djupare och mer mogen (om dock less catchy och mer electro-aktig) sida av sig själv. Jag älskar det, i båda fallen. Thierry drar igång sin självtitulerade skiva med mästerverket Réveille-Toi - en nästan spöklik viktoriansk symfoni from ger mig rysningar och inte liknar något han någonsin gjort. Det låter nästan som Malice Mizer, fast på franska. Jag älskar det.

Han låter lika sårad och bitter som på sitt första album men med ett helt annat sound bakom sig. Det låter inte lika perfekt som på Paradoxes men jag vettefan om det gör något.

Fall Out Boy var bra. Äntligen förstod jag varför alla är galna i Pete Wentz - han har något, jag vet inte hur han gör men så fort han öppnar munnen så är alla totalt fokuserade på vad han säger. När han flyger runt på scenen är det inte en jävel som bryr sig om resten av bandet.

Vet inte riktigt vad mer jag ska säga om det förutom att jag hade skämts om det var jag som blev upplockad på scenen och inte kunde klämma fram mer än "I love Fall Out Boy!". Fan, något bättre borde man kunna klämma fram när man står inför 3000 pers. (T. ex: "I'll tell you a fun fact about myself.. if you kiss me first!" Bara ett förslag.)

Minuspoäng för vodka-stanken på toa! Men tack till vem det nu än var som hade klätt ut sig till Gerard Way - jag behövde ett gott skratt efter två timmar i kön! Vet dock inte om jag tycker det är mest roligt eller pinsamt att folk försöker efterlikna honom..

Men! Är det bara jag som är alldeles för van vid att bo på "landet" eller har plötsligt alla backslick och kostym när man stiger av planet på Arlanda? Så verkar det iaf.

Igår såg jag en av de mest fantastiska och fulländade filmer jag någonsin sett - C.R.A.Z.Y.

Hade egentligen tänkt slumra till lite i salongen eftersom jag hade två uppsatser hängandes över mig och en hel del skönhetssömn att ta igen men filmen fångade min uppmärksamhet fån första sekund. Den var över två timmar lång men jag tittade inte på klockan en enda gång! Jag har inte varit så förtrollad sedan jag såg Järn-trean i höstas.

Den hade allt som en bra film ska ha enligt mig!

- Färgstarka karaktärer
- Någon som är bög
- Fantastiskt soundtrack (huvudpersonen sjunger Space Oddity i en scen, behöver jag säga mer?)

- Fina färger (låter flummigt jag vet men det är bland det första jag lägger märke till.. CSI: Miami är snyggast, sedan kommer nog The Ice Storm)

- En kärlekshistoria, dömd att misslyckas

- Oförutsägbarhet! (nytt ord?)

- Bra och trovärdiga skådisar (gärna snygga med!)

- Bra blandning av dröm och verklighet (inget Twin Peaks/Vanilla Sky-shit för att dra ut på tiden! inte kul att se en film och halvägs in i den inse att allt bara var en dröm)

- Något på franska (i detta fallet, hela filmen)

Hur som helst, SE DEN! Håller på att ladda hem den nu.. måste se den igen, så snart som möjligt!

Ikväll har jag hört ryktas om att Mums-mums ska vara med i Let's Dance. Jag får nog göra ett undantag och titta på skiten. :) Imorgon väntar Musik Direkt och party efteråt, ska bli riktigt roligt!